Gioconda Belli

Gioconda Bellis första bok utkom 1974 - en feministiskt präglad diktsamling med bl a erotiska dikter, Sobre la grama. Det erotiska temat har funnits med även i senare poesi, som dock präglas mer av hennes politiska och sociala engagemang.

Belli föddes i huvudstaden Managua, som hon lämnade i unga år för att studera i Spanien och USA. Efter återkomsten till Nicaragua började hon publicera dikter i olika latinamerikanska tidskrifter. Hon anslöt sig till sandinistfronten, FSLN, och arbetade efter befrielsen 1979 för sandinistregeringen. Året innan hade hon fått sin andra bok publicerad, Línea de fuego. Den utkom på Kuba.

Under 80-talet utkom ytterligare diktsamlingar med poesi präglad av revolutionära teman och skrivna utifrån ett kvinnligt perspektiv, bl a Truenos y arco iris (1982). Gioconda Belli har också skrivit romaner, bl a La mujer habitada (1989) och Sofía de los presagios (1991).

2003 kom självbiografin El pais bajo mi piel, om den nicaraguanska revolutionon, liksom poesisamlingenMi íntima multitud.

Eva Stenvång

Belli är representerad med två dikter i den tvåspråkiga antologin Stigar. Senderos. Dikter från Centralamerika. Poesía de Centroamérica (Kungliga biblioteket 2003).