Barnlitteraturen i Asien

Britt Isaksson

INLEDNING

Precis som pojken Harun i Salman Rusdies fantasieggande bok Harun och sagornas hav börjar man som nyfiken läsare långsamt ana Indiens stora betydelse som sagokälla och sagotraditionens vandringar längs karavanvägar och hav till världens alla kontinenter:

"Även om Harun kände sig misslyckad och hopplös började oceanen utöva sin magiska verkan på honom. Han såg ned i vattnet och såg att det bestod av tusen och en olika strömmar, alla av olika färg, som tumlade om varandra i ett oändligt invecklat mönster; och Omm förklarade att detta var Sagoströmmarna, att varje enskild ström innehöll och stod för en särskild saga. Olika delar av oceanen innehöll olika sorters historier och eftersom alla de sagor och berättelser som någonsin framförts fanns där tillsammans med de historier som just höll på att uppfinnas var Oceanen av Sagoströmmar i själva verket alla tiders största bibliotek Och eftersom alla historier fanns i flytande form hade de inte förlorat förmågan att förändras. De kunde fortfarande förvandlas till nya former av sig själv, förena sig med andra och bli till nya historier. Till skillnad från ett vanligt bibliotek var Oceanen av Sagoströmmar mycket mer än en samling berättelser; den var inte död utan levande."

Den stora persiska fabel-och sagosamlingen Kalila och Dimna hämtades från Indien. Många av berättelserna i Tusen och en natt hämtades från Indien. Rama-legenden (Ramayana) hämtades från Indien. Resan till Väst (Kung Markatta) gick från Kina till Indien för hämta Buddhas skrifter.

INDIEN

Indien är ett land med en stark muntlig berättartradition, över hundra språk och minst lika många kulturer. Indisk litteratur får en allt större bredd, etablerade kvinnliga författare blir allt fler, men barnlitteraturen har fortfarande ingen litterär status. Som introduktion till indisk litteratur även för ungdomar kan novellsamlingen Kärlek, uppror och kardemummakärnor fungera. Ett urval av 18 noveller, gjort av Birgitta Wallin och Tomas Löfström (Tranan, 2001)

Rudyard Kipling, med mångårig erfarenhet från det koloniala Indien bidrog till sekelskiftets litterära exotism även för barn med färgstarka naturskildringar som i Djungelboken (1894-1895), Kim (1901) och Just-så-historier (1902). Indiens avtryck i den traditionella (engelska) barnlitteraturen var länge bara "colonial children" som kom hem till England, sådana som de bortskämda moderlösa/faderlösa flickorna från "kolonierna" i Frances Hodgson Burnetts En liten prinsessa (1906) och Den hemliga trädgården (1912).

Indiens stora sagoskatt var främst känd bland språkforskare/orientalister, t ex i det klassiska fornindiska eposet (18 delar) Mahabharata (ca 300-400 e Kr), där lärodikten Bhagavadgita ingår. Vid samma tid upptecknades också Ramayana. Legenderna om prins Rama, personifikationen av guden Vishnu, återberättas på alla Indiens språk och har via buddismen tidigt spridits över stora delar av Asien. Man möter den i alla konstformer, inte minst som skugg- och marionettspel, dans- och maskdrama, i måleri och skulptur och naturligtvis i sånger, ballader och folklig berättarkonst. I Västerlandet blev Ramayana känd först mot slutet av 1700-talet. Översättningarna till svenska har hittills begränsats till enstaka episoder.

  • Prins Rama och kampen mot demonerna (Ramayana)
  • Indiska sagor
  • Indiska fabler
  • Madhur Jaffrey
  • Bali Rai
  • Salmon Rushdie

JAPAN

Japan har en mycket rik och varierad barnboksutgivning och översätter gärna bra böcker från Europa och USA/Australien. Svenska exempel är Linnea i målarens trädgård och flera av bilderböckerna om Petson och katten Findus. Men vi är påfallande ointresserade av att översatta japansk barnlitteratur, trots att intresset för det japanska språket har gett oss många skickliga översättare in spe. Ett undantag är Mistumaso Annos bilderböcker, spridda över hela världen eftersom de saknar text och därför inte behöver översättas. Japan har många oerhört skickliga tecknare och tillväxten är imponerande, vilket man kan notera på den årliga Internationella barnboksmässan i Bologna.

Det feodala Japan, särskilt 1100-talet är populär litterär miljö för engelskspråkiga författare. Katherine Paterson, USA är född i Kina och har bott länge i Japan och några av hennes bästa böcker från 1980-talet som Den namnlöse pojken - samurajens son och Näktergalens gråt handlar om denna tid. Dockteatern och den hemlighetsfulle banditen är en berättelse från1700-talet. Lian Hearn (pseud för Gilian Rubinstein), Australien har väckt stor uppmärksamhet med sin fantasy- triologi om klanen Otori (Över näktergalens golv, Gräs till hans kudde, Månens bleka glans) byggd på historisk/feodal japansk tradition och berättartekniskt mycket nära de snabba, historiska japanska "kampsportfilmer" som t.ex. "Crouching Tiger, flying Dragon".

MANGA är moderna importerade serietidningar för ungdomar från Japan. De ligger högst på svenska säljlistor över barn- och ungdomslitteratur och ett förlag som BonniersCarlsen sorterar dem för 17 år och uppåt. I Japan läser alla serier, det finns serier för alla åldrar och intressen, inklusive pornografi och konkurrensen är hård bland serietecknare och producenter. Banbrytare var Osamu Tezuka (1926-1989) som inspirerat en hel generation serietecknare. Han har fått ett eget museum och hans mest kända seriefigur, robotpojken Atom räknas som japansk medborgare. I västvärlden har mangas framför allt fångat en ungdomspublik mellan barndom och vuxenliv med äventyrliga serier som är vältecknade, snabba, subjektiva med ett bildspråk som inte väjer för omöjliga vinklar och klipp. Stora ögon, liten mun, robot eller snygg tjej - det är enligt serieexperten Simon Lundström själva seriefigurens personlighet och dess känslor som är det viktiga. Och figurerna tecknas/produceras inte av seriesyndikat utan av enskilda tecknare, alla stenhårt inriktade på sin speciella stil. Som t ex Akiva Toriyama med Dragon Ball som räknas som en av de största. Han har också gjort en serie om Teckna manga . Ejichiro Oda med One piece hör också till de världsberömda. Japansk kortfilm, animé, har stark koppling till manga och är ofta animerade serier, gjorda för tv. Ett ovanligt framgångsrikt exempel i superformat är Spirited away av Hayao Miyazaki, Oscarsbelönad som bästa animerade film 2003x Animatrix är en dvd som innehåller nio animé som utgör förarbeten till Matrix trilogin. Där finns också "Scrolls to screen: the history and culture of animé". Se även www.carlsencomics.se

Flera av Japans kända författare och konstnärer är HC Andersen-pristagare:

  • Akaba, Akaba (1910-1990) Akaba är konstnär, född i Tokyo. Som 20-åring emigrerade han till Manchuriet och arbetade inom industrin men tecknade på sin fritid. Han återvände till Japan 1947 och anställdes på PR-avdelningen på USAs ambassad, men utvecklade sitt konstnärskap parallellt, bl a som kostym och dekortecknare för teatern. I sina bilder var han mycket noga med pappersval och arbetade i finaste tusch. 1960 publicerades hans första bilderbok, Kasa Jizo, byggd på en folksaga, liksom de följande bilderböckerna. Han betonade alltid att en bilderbok inte är en konstutställning. Att ställa ut bra bilder en efter en skapar inte en bra bilderbok. Det som är betydelsefullt är flödet och dramat som skapas när man vänder bladen. Ingen av hans böcker finns översatta till svenska. HC Andersen Award 1980

 

  • Michio Mado (f. 1909) Född i Japan, men kom som 10-åring till Taiwan och blev så småningom civilingenjör åt Taiwans regering. Han började skriva poesi som 19-åring och 1934 publicerades några av hans dikter i barntidningen "Kodomono kuni". Detta blev början på hans långa karriär som poet, främst av nursery rhymes, sånger och poesi för barn. Han var mycket välkänd bland barn och vuxna, men blev känd utanför Japan först när en samling av hans dikter The Animals 1992 publicerades samtidigt i Japan och USA i en tvåspråkig version, översatt av kejsarinnan Michiko av Japan. HC Andersen Award 1994
  • Japanska sagor
  • Icke brännbara sopor. Moderna japanska noveller

 

  • Mitsumasa Anno
  • Toshi Maruki
  • Junki Morimoto

KINA

Kina har en växande skara intressanta författare, som främst skriver noveller och romaner för en vuxen publik. Novellsamlingen Solskenet i munnen, urval och översättning Anna Gustafsson Chen (Tranan 2004) är intressant läsning med bl a en rad unga kvinnliga författare som skriver om rockmusik, sex och droger. Här finns också satiriska sagor, grymma barndomsskildringar. Dessutom en orientering om kinesisk litteratur efter Mao av Torbjörn Lodén och Chen Maiping. Förhoppningsvis kommer de nya författarna att också ta sig an barnlitteraturen.

I väntan på detta finns alltid den stora sagofiguren framför andra Kung Markatta , som har sitt ursprung i Resan till Väst, en kinesisk äventyrsroman från 1500-talet som handlar om hur Tang-prästen Xuan Zang färdas till Indien på 600-talet för att hämta buddhistiska skrifter till Kina och sprida läran. Han råkar ut för vilda demoner, onda andar och annat djävulskap, som han bekämpar med hjälp av sina tre trogna medhjälpare: apan Kung Markatta, grisen Nasse och munken Bror Sand.

Kinesiska sagor

  • Han Dong
  • Zong-Han Ye

VIETNAM

Vietnam har anknytning till kinesisk tradition i norr, thailändsk i söder, medan den franska kolonialtiden inte lämnat några större litterära fotavtryck. Från Vietnam-kriget och tiden dessförinnan finns flera personliga barndomsskildringar, ofta i form av noveller för en vuxen publik. Skogens salt av av Vietnams främsta moderna författare Nguyén Huy Thiép (Tranan 20xx) innehåller tio noveller om Vietnam i förvandling, om gamla myter och nya, om förunderlig natur och förunderliga människor, kontrasterna mellan stad och land, mellan norr och söder.

Sagor från Vietnam

  • van Ty Dang
  • Vu Ngoc Phan